27 juli, 2009

Var du än befinner dig

Okey, jag har fått blogglust igen så jag tänkte väl avslöja länken till nya bloggen för de som är intresserade.
Måste dock varna, designen är inte klar! Inte på långa vägar. Jag har inte riktigt än lärt mig hur det fungerar, ni får ha tålamod. Heh. Får väl se när den blir klar...

Btw, kom ihåg nå Heidi sagt om typsnitt på blogg.se. Om man använder ett typsnitt som andra inte har installerade på datorn så ser de istället något annat (Fult!) typsnitt. På min har jag ett typsnitt som heter JaneAusten, det kan laddas ner gratis på dafont.com, för den som orkar det. Men keep annars in mind att bloggen inte ser hemsk ut med rätt typsnitt.



http://definitelymaybee.blogg.se/


Hej då, blogspot!

26 juli, 2009

Nu går sista visan.

Jag ner den här bloggen nu. Den här också. Jag vet, jag är hopplös. Hopplaj.
Det är bara inte roligt att blogga när allting känns negativt, jag har fått dåliga nyheter i början av förra veckan typ. Är inte 100% säkra nyheter, så att säga, vad som kommer ske beror på vad som händer efter Grekland. Håll tummarna.

Jag passar då på att förflytta mig nu.
Du kan senare hitta mig på annat håll än blogspot, då jag fått till en fin bloggdesign och så vidare.
Jag hör av mig, ifall det är någon snäll person som vill läsa vidare om mina tankar, klagomål och glädjestunder. Heh.

På återseende.

23 juli, 2009

Bring yesterday back around

Jag är ett utmärkt exempel på en sån...

-----

Tänk om man kunde få en enda riktig önskan att gå i uppfyllelse. Jag menar vad som helst som man önskade sig. Vad skulle du önska dig?

-----

Jag och min stora trut...
Jag är rätt tystlåten av mig, men ibland funderar jag på ge mig till tystnaden. Bli stum. Varför inte? Det kan ju inte skada. Att inte vara stum, däremot, det kan skada. Det kan skada andra och det kan skada mig själv.
Men jag skulle aldrig klara av det.
Jag är svag.

-----

There was a time when I had reasonable dreams.
There was a time when I would smile at everything.
There was a time of laughter.
There came a time, reality kicked in.
There came a time, your time.
I am (still) waiting for my time.

-----

I Ever After säger Da Vinci till Henry:
"You cannot leave everything to Fate, boy. She's got a lot to do. Sometimes you must give her a hand."

Jag tror helt och hållet på det, men hur kan jag hjälpa mig själv att få insikt när jag inte har en aning?

Jag är rädd. Jag inser det nu. Jag är rädd och jag vet vad jag ska göra.

-----

Night.

Pathetic

P.S.
Jag gör inte mycket om dagarna, har ingenting intressant att skriva om, men ändå blir inläggen så långa som förra. Hur går det till???

Don't let the bedbugs bite.