Åååh, jag vill bara bli av med alla oroligheter. Det är bara dumt, och jag blir så ledsen.
Men jag är glad. Det har varit en bra dag.
Solen sken, och det regnade lite och blev dubbel regnbåge tidigare. Mysigt.
Heidi har suttit här och pluggat och vi har skrattat så himla.
Jag är supertrött.
Man kan gå och längta efter någonting så oerhört, och inbilla sig att livet skulle vara så mycket bättre, och kanske till och med enklare om det var si och så. Men när just det där kommer ikapp dig kan allt plötsligt förändras och du vet inte vad du vill.
Det är så oerhört frustrerande, och.. inte orättvist, men.. ett annat ord för orättvist. Man ligger vaken om kvällarna och funderar, vill jag göra så eller så? Är det så här det ska vara? Tänk om det inte är meningen att det ska vara så här? Vad händer om jag gör så där? Var befinner jag mig och tio år? och så vidare.
Det kan som inte bara få vara enkelt, va?!
"There is no shame in not knowing; the shame lies in not finding out.”
Men hur findar man out?
I still don't like it, sorry.
Natti.
