I saw your face in a dream last night

Jag älskar, verkligen älskar, melodin och Faiths röst i den här låten. Dock springer jag själv omkring och sjunger på den istället för att lyssna hela tiden, men det är jag ju bara jag i ett nötskal det.

There you'll be

In my dreams I'll always see you soar above the sky
I'll keep a part of you with me
Well you showed me how it feels to feel the sky within my reach
And I always will remember all the strength you gave to me

Nu ska jag bege mig ut på äventyr i drömmarnas land.

Godnatt.

I need inspiration, not just another negotiation

Det har som gått för långt, det här med att blogga. Så fort jag inte kan sova, ja då tar jag och skriver ett blogginlägg. Som att jag kan somna lättare för det! Nope. Jag borde ta de 10-40 minuterna till att försöka sova istället för att slöa min dyra sovtid.
Anyway, jag kände ändå att inlägget inatt blev... lyckat?! Det kändes bra att skriva det.

För lite mindre än en timme sedan var jag förbi örnäsets vårdcentral för blodprov. Fick inget riktigt plåster den här gången, utan en pappersbit och tejp. Tejpen skaver. Får se hur länge det tar innan jag får resultat, förhoppningsvis får jag det på fredag, senast.

När jag satt och väntade på min tur där borta slog det mig hur bra jag nog faktiskt har det. Jag menar, jag vet sedan tidigare att jag har det rätt bra, och jag klagar ibland lite för högt över mina problem. Men mina stora problem är kanske små för någon annan, men för mig är de stora och är i min väg. Anyway, jag har det väldigt bra om man jämför med andra.
Det kom in en kvinna på vårdcentralen, vad kan hon ha varit, jag skulle gissa på runt 40 år kanske. Hon såg sjuk och hängig och ledsen ut, och jag började med ens må väldigt dåligt när jag såg henne. Stackars människa tänkte jag, jag undrar vad hon har varit med om, om hon är allvarligt sjuk eller hur det ligger till. Jag tyckte så otroligt synd om henne, det syntes verkligen att hon var sjuk. Jag vet många som skulle ha funnit henne "äcklig" med stripigt hår, mörkret runt ögonen, men jag såg en plågad själ. Jag ville byta med henne. Jag förstår inte vad det var som hände med mig, men jag kände någonting likt dåligt samvete, jag kunde till slut inte titta på människan, jag började må så dåligt inombords.
Överhörde när en farbror skulle betala för sitt besök eller någon medicin eller någonting. 900 kronor. Det är så otroligt dumt att man ska behöva betala för att man är sjuk. Man ska behöva betala för att bli frisk, för att inte dö i förtid liksom. Det hade ju i och för sig kunnat vara värre, i USA har de ju ingen sjukförsäkring på det sättet vi har. Man får skaffa den själv där och det kostar väl skjortan. Men fortfarande.
Det är så otroligt dumt att vissa "saker" kostar pengar. Livsviktiga saker. Hmpf.


På väg tillbaka hem fick jag värsta kicken. Jag ville fota, på direkten. Men.. jag hade ju ingen kamera med mig, och när jag närmade mig gatan insåg jag att jag inte visste riktigt vad jag ville fota. Jag har ingen som helst inspiration. Inspiration brukar komma till mig, inte då jag är väldigt glad, inte då jag är extremt deprimerad. Jag kan nog inte riktigt säga exakt när jag brukar få inspiration, men inte är det då just nu. Känns otroligt surt. Jag är less på att fota löv och träd. Jag behöver någonting nytt.
Jag behöver ny miljö.

Don't stop.

Elina.

A new day has begun

Jag vet, jag måste sluta hålla på så här. Skriva blogginlägg klockan fyra på morgonen... Men jag har precis läst ut Mina hemligheter. Riktigt bra bok måste jag säga. I början var den rätt lätt att lägga ifrån sig, men som fler och fler saker hände blev det svårare.

Jag är en sån som verkligen, verkligen blir fångad av böcker. Jo, nästan alla säger att de också blir det, men ... jag vet inte hur jag ska förklara.
Min absoluta favoritbok, Say Goodnight, Gracie kan jag läsa om och om igen, men jag måste alltid se till att läsa ut den direkt, jag får inte lägga undan den. Anledningen till detta är att huvudpersonen, Morgan, hamnar på autopilot kan man kanske kalla det, och samma sak händer med mig. Jag gick omkring och kände knappt någonting en hel månad i streck häromåret då jag inte hade tid att läsa klart den. Jag ville vara glad, eller ledsen, jag ville känna någonting bara, men det gick inte. Ibland trodde jag rentav på att jag råkat ut för samma sak som hon gjort i boken. Anyway, jag fångas djupt.
Jag kunde inte lägga ner Mina hemligheter när jag såg att tiden började närma sig sent (eller tidigt) för då skulle den kommande dagen bli skitkass. ...Så... Jag fortsatte läsa och nu är den slut. Tyvärr. Jag vill också vara med om någonting sånt. Sigh.

När solen gick upp, eller jag menar när solens strålar nådde in i mitt rum kände jag med ens hur det blev väldigt varmt i rummet. Mitt duntäcke var kokhett och jag fick öppna fönsterluckan ett tag. En skön bris svepte in genom luckan (tillsammans med en mygga som inte levde mycket längre) och stillheten utifrån captured me. Jag fick en sådan lust att ta en promenad, något jag skulle ha gjort också, om det inte vore för det faktum att jag ska kliva upp om fyra timmar. Jo, om sådär fyra och en halv timme ska jag ta de där proverna, se om de kan hitta nå fel på mig. (Men det kommer de inte att göra, för jag är ju perfekt... Tsss.)
Anyway, nu har fåglarna satt igång och sjunga och kvittra så jag måste dra igen luckan och försöka få mig lite sömn.
Hur som helst tycker jag verkligen, verkligen om sommaren. Men det saknas som någonting. Eller någon...

Sov gott.

The daylight's fading slowly

Lugn och skön dag har det varit idag.
Heidi sov över och vi klev inte upp förrän vid två tiden tror jag. Ändå rätt bra, klockan kunde ha varit fyra. Jag har fortfarande inte stökat undan madrassen hon sov på, går omkring och kliver på den istället, men den är mycket skönare att gå på än golvet. Haha.

Latade oss fram till sex tiden då det blev att fräscha upp sig för att sedan fara och köpa pizza. Vi begav oss med pizzan till Emmelies stuga där vi såg den tredje filmen i Indiana Jones serien; Indiana Jones and the last crusade. Den är så himla bra, I love it! Och Sean Connery har ju de märkligaste, roligaste minerna. Han är himla bra han.

2009 är typ året för... jag höll på att skriva remakes, men det är ju helt fel. Men det verkar vara året för movie sequels. De har gjort en fjärde Terminator, en femte på väg verkar det som. De ska göra en till Mission Impossible, och nu är det stort prat om en femte Indiana Jones film också. Har jag missat någon? Snart gör dem väl en sjunde Star Wars film eller en fjärde Back to the Future också. Har de så himla dålig fantasi att de måste göra fortsättningar till tidigare hitfilmer? NEJNEJNEJ, det förstör bara. Visst, filmerna kan bli bra, de kan vara bra gjorda osv, men om det har gjorts tre filmer för tjugo år sedan är det inte tid NU för att fortsätta. Hitta på en egen, ny filmserie istället. Sigh.

Jag har inte haft tid att arbeta på en ny header än heller, men lika bra det eftersom jag, som vanligt, har idétorka.
Imorgon ska jag upp i tid för prover på Örnäsets Vårdcentral.

Nu ska jag läsa lite ur Mina Hemligheter, och sedan sova.

Godnatt, godnatt.