Bring yesterday back around

Jag är ett utmärkt exempel på en sån...

-----

Tänk om man kunde få en enda riktig önskan att gå i uppfyllelse. Jag menar vad som helst som man önskade sig. Vad skulle du önska dig?

-----

Jag och min stora trut...
Jag är rätt tystlåten av mig, men ibland funderar jag på ge mig till tystnaden. Bli stum. Varför inte? Det kan ju inte skada. Att inte vara stum, däremot, det kan skada. Det kan skada andra och det kan skada mig själv.
Men jag skulle aldrig klara av det.
Jag är svag.

-----

There was a time when I had reasonable dreams.

There was a time when I would smile at everything.

There was a time of laughter.

There came a time, reality kicked in.

There came a time, your time.

I am (still) waiting for my time.

-----

I Ever After säger Da Vinci till Henry:
"You cannot leave everything to Fate, boy. She's got a lot to do. Sometimes you must give her a hand."

Jag tror helt och hållet på det, men hur kan jag hjälpa mig själv att få insikt när jag inte har en aning?

Jag är rädd. Jag inser det nu. Jag är rädd och jag vet vad jag ska göra.

-----

Night.

Pathetic

P.S.
Jag gör inte mycket om dagarna, har ingenting intressant att skriva om, men ändå blir inläggen så långa som förra. Hur går det till???

Don't let the bedbugs bite.

Jag har en plan

..okey, jag skulle kanske inte kalla det plan, men en idea kanske. En tanke. Ska look into it asap.

Jag har slagit av datorn tre gånger idag, slagit av, inte satt på sparläge. Sedan har jag ju slagit på den igen, men jag har haft rejäla pauser kan jag tala om. Knappt suttit vid datorn faktiskt. Stolt över det. Anyway, jag hade inte tänkt slå på den nu, men kände att jag ville blogga.

Jag har suttit djupt inne i böckernas värld nu i ett par timmar. Sedan råkade jag titta på klockan och OJ! den var kvart i ett. Jag ska strax ta och lägga mig för att sova.

Det blir tydligen inge Boden imorgon. Synd, jag såg fram emot det, var ändå skönt igår, hade någonting att göra.

Den här sommaren har inte alls blivit som jag planerat. I mars planerade jag att den här sommaren skulle bli den bästa någonsin. Jag skulle ha skitkul osv. Men den slår inte på långa vägar förra sommaren. Den har faktiskt varit förvånansvärt tråkig. Visst roliga inslag här och var, men i den stora bilden är jag besviken. Och visst, Grekland kommer bli kanon, men sommaren kommer ändå inte att klassas som skitbra.

För tillfället känner jag inte heller för Grekland. Solsemester är overrated (0m än skönt med sol och så), men jag vill till London och andra städer i Europa. Städer med fina parker och gamla charmiga byggnader osv. Det vill jag se. Men Grekland kommer också bli bra.

Jag saknar förra sommaren och jag saknar Jessica. Jag behöver min syster nu känner jag.
Gurka!

Jag avskyr den här känslan jag har. Jag känner mig missnöjd med så mycket, men jag har ingen rätt till att känna så. Jag blir inte klok på... alltihop. Det känns som om någonting är fel, men jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Jag tog en promenad tidigare. Gick som vanligt förbi Kyrkogården, det är mitt promenadställe. I minneslunden satt det tre figurer. De pratade och höll på, hade en boll som de studsade och lekte med. Jag ville gå dit och kolla vad de höll på med, köra bort dem därifrån ifall de satt och rökte eller nå sånt. Men jag vågade inte. Jag var för feg för att säga åt ett par tre fjortis killar som inte uppförde sig på kyrkogården. Varför tordes jag inte? Varför är jag så himla feg? Sigh.

När pappa fyllde år fick han en massage grej som man kopplar in i väggen, sätter i en fotölj och så får man ryggmassage. Jag har använt den ikväll, underbart! Är inte riktigt lika stel i axlarna nu, dock är nedre delen av ryggen sore eftersom jag fått sitta på ett konstigt sätt för att massagen skulle vara bekväm istället för göra ont. Klurigt det där.

Jag trodde inte att jag hade så mycket att skriva.

Här kommer en bild, bara för skojs skull.

Godnatt.