Satt och funderade på "dåtiden" tidigare idag. Saknar det som var, allt var som så enkelt då, inga bekymmer liksom. Han dock inte fundera länge förrän tankarna flöt frammåt och mot framtiden.
Det skulle vara otroligt skönt att flytta till, säg Kalmar, eller någonstans. I Kalmar skulle Emmelie också finnas så det skulle inte vara lika skrämmande. Samtidigt vet jag inte om jag törs flytta riktigt än. Eller törs och törs, men är jag redo att ta steget ut i världen?
Jag har som alltid tänkt att innan man gör någonting måste man veta vad man håller på med, var man ska göra och man måste ha ett mål, en riktning att gå. Det är först nu på senare tid jag har insett att det måste inte vara så. Oavsett om man vet vart man är på väg eller inte kommer framtiden, och det där steget som det nyss var så långt kvar till, det är ens nästa drag.
Jag blir så oerhört stressad och rädd när jag tänker på den kommande hösten. Jag vill verkligen inte vara kvar i Luleå. Det finns inte mycket som för tillfället får mig att vilja stanna kvar. Längtan att ta sig någonstans är så stor, så mycket större, men hur ska jag komma dit när jag inte ens vet vart det är?
Jag behöver klarhet.
Jag behöver klarhet över så mycket.
Jag behöver klarhet över om mitt nästa drag är rätt, eller fel.
Jag behöver klarhet innan det är försent.
Jag behöver klarhet.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar