Givetvis blev det aldrig av att stiga upp tidigt och plugga. Hörde för det första nte larmet, och kommer vagt ihåg när pappa kom och frågade om jag skulle äta frukost med honom och Alfred innan de for till matchen där. Som tur var ringde Emmelie och väckte mig strax efter halv tolv, annars hade jag nog kunnat sova till nu, klockan är snart ett.
Åh så besviken jag blir på mig själv. Nej, Elina, nu ska du ta tag i grejer!
Men avsnittet inatt var verkligen bra, och jag kommer faktiskt inte ihåg när jag la ner huvudet på kudden. Det var bättre att se avsnittet än att ligga vaken en timme och inte kunna sova.
Ska in till stan på ett tag.
See you when I see you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar