Jag glömde ju titeln, men här är den! ...

Kallar du det där en titel?

And I'm alone with the present tense

Making plans is overrated to me

I'll be leaving, now I've said it

Jag ska bort från Lule. When and Where, det är en bra fråga, men jag ska iväg.


Det blev middag på Waldorf, men jag kände inte riktigt för Kina-mat så tog en Calzone, som var väldigt god. På väg hem droppade pappa av mig vid kyrkogården eftersom jag behövde ta min cykel därifrån. På väg hem cyklade jag långsamt förbi ett par lekande barn.

En liten pojke hälsade på mig, frågade vart jag skulle och sa sedan hej då. Jag svarade såklart på hans frågor och sa hej då. Just efter jag börjat ta lite mer fart för att snabba mig hem hör jag en KRASCH KABOM! bakom mig. Jag vrider på huvudet för att se vad som hände och jovisst, där ligger pojken under cykeln. Jag hör inte om han gråter eller så, så jag väntar lite medan han kravlar sig upp. Han ställer sig upp och tittar på mig som står medmin cykel sådär 10 meter bort. Jag funderar:
"Ska jag fara tillbaka och kolla hur det gick med honom?! Han verkar ju inte ledsen, men det kan ju vara snällt att kolla...".
Just som jag bestämt mig för att vända om och hjälpa honom ropar han till mig:
"Det gick bra!...Hej då!" och så världens smile!

Tre barn gav mig värsta smilen på Ica när jag och pappa for och handlade också. Jag måste se väldigt snäll ut, haha. Ja, för jag behöver bara le lite grann för att barn ska le tillbaka. Och det med stora smile också.

Kate Voegele lyrics, igen.

You think you got me
Right where you want me
You think you got the whole story
I think that a proper fair warning
Might serve you well
So I'm here to tell you
It's not too late
To do yourself a favor
And walk away

Gob-eye!