All I can do is be me. Whoever that is.

Whoever that is. Ja, det är frågan.

Som väntat har jag ont i huvudet, however; jag hade väntat mig mer smärta så jag är tacksam över att det är så pass "lite".

Dagarna i veckan har flutit bort, men som sagt, tiden går snabbt när man (när jag i alla fall) läser.
Är inte på humör. Inte glad, inte ledsen, inte arg, inte någonting. Jag bara är. Flyter omkring.
Skulle på fest hos Marie ikväll, men jag vet inte om jag klarar av en fest. Jag vet att jag inte behöver dricka, men jag klarar nog inte av att vara där ens. Lär ju inte vara nå bra sällskap. Jo visst, jag har lyckats putta iväg den här känslan (eller icke känslan?) förut, men då har den kommit tillbaka starkare efteråt.
Åh jag avskyr den här känslan. Känner mig som värsta... Jag vet inte ens.
Bloggen känns som inte.. "privat" mer. Det känns som om jag inte kan skriva ut mina känslor när jag mår dåligt, det känns som om folk dömmer det som klagomål och som om jag söker uppmärksamhet. En annan av mina farvågor. Jag måste sluta oroa mig för vilket intryck jag ger andra. Men jag kan inte. !!!!!!

Mamma ringde och påminde mig om att vi ju skulle på bio ikväll. Hade jag helt glömt bort, känner inte riktigt för det (känner inte för någonting), men jag vill inte göra henne besviken.

Jag ska väl ta och plocka ihop lite här hemma, någonting att göra.

bye.